EN RIKTIG FUNDERARE
Tja! Jag vet att min uppdate har varit världssämst denna helg. Men det beror på saker jag inte orkar ta upp. Har i alla fall haft en jävligt mysig helg med alla mina fina vänner.
Men som rubriken säger, en riktig funderare. Jag tänker väldigt ofta på att sluta blogga här på denna bloggen. Varför? Jo, en anledning för att det är så jävla töntigt att blogga. Nej men seriöst.. tjatja bloggen! idag har jag gjort det och det. Kul för er att veta? Nej, inte precis. Det känns lame. Jag tycker om att blogga, men inte på det här sättet. Jag hade i så fall tänkt att starta en ny blogg. Fresh start liksom. Men i den kommer det bli inlägg som jag trivs med att skriva. Den kommer helt enkelt vara så som min blogg har varit den senaste tiden. Väldigt privata inlägg. Så att jag kan skriva ut, för det behöver jag. Den kommer dock inte att vara privat, utan vill ni ha den får ni fråga. Kommer möjligtvis skriva ut den, i fall att det är folk som inte vågar fråga. Jaa.. ni fattar.
Jag ska tänka lite på det.. det lutar mest åt det. Känns helt slöseri med tid i och med att jag har bloggat på detta domänet i över 2 år och det är en väldigt lång tid. Så jag får se... kommer i så fall att bli i slutet av veckan. Who knows?
väldigt oldie.. snart 1 år!
LÄS DETTA - BLOGGPAUS
Yes, mycket allvarliga saker har hänt i mitt liv inom loppet av en vecka. Jag spydde i morse, så jag stannade hemma från skolan. Det har gett mig en jävla massa tid att tänka. Vet ni vad? Trots allt som har hänt, mår jag inte så dåligt som jag egentligen borde göra? Det kan bero på att jag inte har riktigt fattat vad det är som kommer att hända, eller så kan det vara att jag vet att efter regn kommer solsken? Så varför slösa tiden på att vara inne under regntiden istället för att plaska runt i vattnet och vara glad ändå? Jag har ingen aning om vad det beror på. I lördags hade jag nått botten. Jag har inte mått så dåligt på... ja, jag vet inte hur länge. Liksom, det är inte varje dag man får reda på att en som betyder väldigt mycket för en ska försvinna för en väldigt lång tid? Men efter världens mysigaste dag med min fina storebror, mötet med min älskade Eric och även träffat killen som satte sig direkt i mitt hjärta så har de senaste dagarna faktiskt varit underbara. Trots att jag förlorar en vän på grund av att hon bara lyssnade på en person utan att snacka med mig, trots att jag känner mig helt obetydlig för personen som ska försvinna till ett hemskt ställe (som jag nämnde innan) då han inte har hört av sig även fast han vet vad som väntar. Ja, för allt som har hänt så mår jag superbra. Jag har andra vänner.. vänner som faktiskt bryr sig. Vänner som inte sviker en när man behöver dem som mest och vänner som man kan lita på. Varför ska jag lägga ner tid på att må dåligt över allt de andra? Nej, det är slut på det. Jag har varit väldigt dålig på att uppskatta det jag har. Speciellt i sådana här tillfällen. Därför vill jag säga förlåt till en speciell person som jag har underskattat och totalt pissat på efter att allt har blivit bra igen. Jag älskar dig K.
Jag ska inte låta något hindra mig när jag mår bra. Ingen ska få trycka ner längre. Jag ska stå upp, hur mycket de än sparkar och spottar. Jag bryr mig inte ett skit längre!
Molly, Emma, Kristin, Tintin, Julle och J. Tack för att ni står ut med mig när jag är som värst ♥
Jag ska inte låta något hindra mig när jag mår bra. Ingen ska få trycka ner längre. Jag ska stå upp, hur mycket de än sparkar och spottar. Jag bryr mig inte ett skit längre!
Molly, Emma, Kristin, Tintin, Julle och J. Tack för att ni står ut med mig när jag är som värst ♥
MIXED UP EMOTIONS
Jag är fan inte trög i huvudet. Du tror det är första gången jag har något med killar och kärlek att göra? Tror du inte att jag fattar att det är en annan anledning? Nej, men helt ärligt. Jag känner ingenting.. är helt kall. Yee, du dissade mig men vafan? Jag vet om att jag kan få bättre så varför ska jag lägga ner min tid på att vara ledsen över dig? För helt ärligt, du är inte en ''bra'' kille precis. Och vi båda vet vad jag snackar om. Men jag blir bara irriterad över att du ska ljuga mig rakt upp i ansiktet.. igen. Bög. Skulle inte förvåna mig om det blir något mellan dig och fjortisen du egentligen valde bort för min skull. Äsh.. fuckyou.
kul så länge det vara i alla fall..
kul så länge det vara i alla fall..
WHO I AM
Jag är inte normal. Inte någon stans. Folk som träffar mig första gången antingen hatar, eller älskar mig. Finns ingenting där emellan. Ja, jag kan vara överspeedad ibland och ja, jag kan vara jobbig enligt vissa. Men det är sån jag är. Lev med det! Ska jag behöva ändra mig för att passa in? Ska inte jag kunna vara den jag är, den jag vill vara, för att folk tycker jag är konstig? Ska inte jag kunna få ha på mig vad jag vill, prata hur högt jag vill eller bete mig som jag vill utan att folk ska snacka skit om mig eller totalsnea det jag gör.
Dock är det inte bara mig detta händer. Folk går bakom ryggen på alla. Jag är heller ingen ängel. Jag har snackat om någon bakom deras rygg en del, även fast det är fel. Dock står jag för det jag säger och håller mig till mina åsikter. Jag orkar inte folk som är så otroligt falska. Jag är inte sån och jag vill inte vara det heller.
Jag blir så otroligt arg på vissa i min klass. Någon/några som snackar så jävla mycket skit och kollar så otroligt snett på mig för att jag kanske syns och hörs lite mer än vad de själva gör. Men och!? Jag kan förfan inte hjälpa att jag älskar att prata och vara social. Det är inte precis så att jag är en jävla bitch som är otrevlig och elak? Jag försöker ju vara så trevlig mot alla som jag kan, men ibland går det inte. Och jaaa.. jag har tabbat mig otroligt många gånger. JDet händer mig minst två gånger per dag att jag har sagt något om en person och så har den stått bakom/bredvid mig och hört vartenda ord och jag har ångrat det som in i. Men jag försöker vara så snäll jag kan, men det går inte att gå runt som en buddhist utan en enda ond tanke. Det fungerar inte så...
När jag tänkte mig detta inlägget så tänkte jag skriva om något heeeeeeeeeelt annat. Fast även ett ''talar-ut'' inlägg. Men det får bli såhär nu och så får det bli det andra nästa gång. Hehe, känner att det är helt fel.
Dock är det inte bara mig detta händer. Folk går bakom ryggen på alla. Jag är heller ingen ängel. Jag har snackat om någon bakom deras rygg en del, även fast det är fel. Dock står jag för det jag säger och håller mig till mina åsikter. Jag orkar inte folk som är så otroligt falska. Jag är inte sån och jag vill inte vara det heller.
Jag blir så otroligt arg på vissa i min klass. Någon/några som snackar så jävla mycket skit och kollar så otroligt snett på mig för att jag kanske syns och hörs lite mer än vad de själva gör. Men och!? Jag kan förfan inte hjälpa att jag älskar att prata och vara social. Det är inte precis så att jag är en jävla bitch som är otrevlig och elak? Jag försöker ju vara så trevlig mot alla som jag kan, men ibland går det inte. Och jaaa.. jag har tabbat mig otroligt många gånger. JDet händer mig minst två gånger per dag att jag har sagt något om en person och så har den stått bakom/bredvid mig och hört vartenda ord och jag har ångrat det som in i. Men jag försöker vara så snäll jag kan, men det går inte att gå runt som en buddhist utan en enda ond tanke. Det fungerar inte så...
När jag tänkte mig detta inlägget så tänkte jag skriva om något heeeeeeeeeelt annat. Fast även ett ''talar-ut'' inlägg. Men det får bli såhär nu och så får det bli det andra nästa gång. Hehe, känner att det är helt fel.
ALDRIG
Jag kommer aldrig kunna dricka en Redbull igen. Aldrig i hela mitt liv. Jag kommer aldrig kunna lyssna på en person med 08-dialekt. Jag kommer aldrig i hela mitt liv kunna ens se åt någon i din ålders håll igen. Jag kommer aldrig kunna sluta lyssna på den låten. Och varje gång jag hör den så tänker jag på dig... fuckyou så jävla hårt.
Defenitiv bloggpaus. Hur länge vet jag inte. En dag, en månad? Jag har ingen aning. Jag måste bara få mig själv på bättre tankar först. Annars blir det så att jag skriver emoinlägg i bloggen hela tiden och det tror jag inte ni vill höra om.
Lät han in. Lät han ta.
Lät mig tro, vad han än sa.
Jag lät det gå, svävade på moln.
Tills han slet mig i stycken och spottade på mina sår.
Litar inte på någon och allt är hans fel.
Litar inte på någon och allt är hans fel.
Defenitiv bloggpaus. Hur länge vet jag inte. En dag, en månad? Jag har ingen aning. Jag måste bara få mig själv på bättre tankar först. Annars blir det så att jag skriver emoinlägg i bloggen hela tiden och det tror jag inte ni vill höra om.
NÄR JAG VA EMO..
Ni som följer min blogg eller har läst den ett tag vet att jag har mina perioder då jag mår enormt dåligt. Jag blir typ, världens cuttcutt emo och fuckar upp mitt liv. Men en slak slog mig, varför fan? Varför slösade jag flera timmar varje dag liggandes på mitt golv med emomusik, skakandes och gråtandes. Panikångestattacker varje kväll och mådde äckligt dåligt. Självmordstankar varje dag och kunde faktiskt inte tänka på något annat än: ''undrar vilka som skulle brytt sig. Inte en jävel'' och sådana saker. Men varför i helvete?
Just nu mår jag så jävla bra. Mitt liv är på topp. Jag älskar det precis som det är just nu och jag tänker leva precis såhär ett bra tag till. Nej, jag älskar mitt liv. Jag har träffat världens underbaraste person och jag är så kär man kan bli. Även fast det gick snabbt så är det så. Jag tycker om denna killen väldigt mycket och det är underbart. Men det är inte bara därför jag mår så jävla bra. Det är tack vare att jag älskar mitt liv som jag vågat öppna mig för nytt folk.
Jag har mått såhär underbart i några dagar nu och jag ska aldrig gå tillbaka till mitt emo liv då jag skar mig själv och höll på med självmordstankar. ALDRIG. Jag lovar här på bloggen att jag aldrig någonsin ska försöka ta livet av mig igen. Jaaaaaaa.. fett onödigt. Jag var en hel annan person då. Jag kände att det inte fanns något hopp alls. Men sen kom jag på, för i helvete vad egoisktisk. Jag ska ta livet av mig, för jag orkar inte leva mer för mitt liv är skit osv. För jag kan tänka såhär. Tänk om en av mina finaste, underbaraste bästa vänner skulle tagit livet av sig. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv. Vilka skuldkänslor man skulle fått. Såhär, egoboost reverse. Min allra bästa vänn mådde skit och tog livet av sig. Jag kunde varit där. Jag kunde finnas för henne mer och kunna få henne må bra, men jag räckte inte till. Så skulle jag tänkt om min kompis tog livet av sig och jag är nog inte ensam om den tanken.
Så tänk då, alla ni som vill ta livet av er. Tänk rejält innan ni gör något dumt. En väldigt nära person till mig försökte ta livet av sig. Alltså, väldigt nära person. Och jag fick reda på det genom att se ärren på personens underarm. Feta tjocka ärr, inte små fjortisärr utan riktiga. Varje gång jag ser dem så får jag en klump i halsen. Jag tänker: Detta gjorde personen utan att tänka på mig. Hur i helvete skulle jag ha överlevt utan denna personen. Min klippa, mitt allt. Varför kunde han/hon göra så emot mig? VARJE gång jag ser ärren. Det är inte kul. Så till alla er självmordsbelägna. Tänk på omgivningen innan ni ens tänker på att göra något liknande. Jag var så jävla egoistisk. Vägrade kämpa för mitt liv, ville bara ge upp helt utan mening. Varför? För en kille? Haha, aldrig i hela mitt liv.
Så därför är mitt tips till alla där ute. VARFÖR SLÖSA LIVET PÅ ATT TYCKA SYND OM DIG SJÄLV!? Lev istället, ha kul. För vet ni vad... det är underbart! Det kommer alltid komma folk som vill förstöra, hur gammal du än blir. Det får du faktiskt leva med helt enkelt.
Woops, nu blev det ett myycket långt inlägg. Frida sover nämligen och jag är klarvaken här på hennes dator. Den jäveln.. haha! Nej, men nu ska jag hitta på något att göra. Kanske spela habbo? Inte vet jag...
cp inlägg.
Just nu mår jag så jävla bra. Mitt liv är på topp. Jag älskar det precis som det är just nu och jag tänker leva precis såhär ett bra tag till. Nej, jag älskar mitt liv. Jag har träffat världens underbaraste person och jag är så kär man kan bli. Även fast det gick snabbt så är det så. Jag tycker om denna killen väldigt mycket och det är underbart. Men det är inte bara därför jag mår så jävla bra. Det är tack vare att jag älskar mitt liv som jag vågat öppna mig för nytt folk.
Jag har mått såhär underbart i några dagar nu och jag ska aldrig gå tillbaka till mitt emo liv då jag skar mig själv och höll på med självmordstankar. ALDRIG. Jag lovar här på bloggen att jag aldrig någonsin ska försöka ta livet av mig igen. Jaaaaaaa.. fett onödigt. Jag var en hel annan person då. Jag kände att det inte fanns något hopp alls. Men sen kom jag på, för i helvete vad egoisktisk. Jag ska ta livet av mig, för jag orkar inte leva mer för mitt liv är skit osv. För jag kan tänka såhär. Tänk om en av mina finaste, underbaraste bästa vänner skulle tagit livet av sig. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv. Vilka skuldkänslor man skulle fått. Såhär, egoboost reverse. Min allra bästa vänn mådde skit och tog livet av sig. Jag kunde varit där. Jag kunde finnas för henne mer och kunna få henne må bra, men jag räckte inte till. Så skulle jag tänkt om min kompis tog livet av sig och jag är nog inte ensam om den tanken.
Så tänk då, alla ni som vill ta livet av er. Tänk rejält innan ni gör något dumt. En väldigt nära person till mig försökte ta livet av sig. Alltså, väldigt nära person. Och jag fick reda på det genom att se ärren på personens underarm. Feta tjocka ärr, inte små fjortisärr utan riktiga. Varje gång jag ser dem så får jag en klump i halsen. Jag tänker: Detta gjorde personen utan att tänka på mig. Hur i helvete skulle jag ha överlevt utan denna personen. Min klippa, mitt allt. Varför kunde han/hon göra så emot mig? VARJE gång jag ser ärren. Det är inte kul. Så till alla er självmordsbelägna. Tänk på omgivningen innan ni ens tänker på att göra något liknande. Jag var så jävla egoistisk. Vägrade kämpa för mitt liv, ville bara ge upp helt utan mening. Varför? För en kille? Haha, aldrig i hela mitt liv.
Så därför är mitt tips till alla där ute. VARFÖR SLÖSA LIVET PÅ ATT TYCKA SYND OM DIG SJÄLV!? Lev istället, ha kul. För vet ni vad... det är underbart! Det kommer alltid komma folk som vill förstöra, hur gammal du än blir. Det får du faktiskt leva med helt enkelt.
Woops, nu blev det ett myycket långt inlägg. Frida sover nämligen och jag är klarvaken här på hennes dator. Den jäveln.. haha! Nej, men nu ska jag hitta på något att göra. Kanske spela habbo? Inte vet jag...
cp inlägg.
STRANGER
Jag kommer inte ihåg första gången jag såg dig, men jag kommer ihåg att jag såg dig varje dag. Vi tittade ''diskret'' åt varandras håll hela tiden, och när våra blickar möttes log du och mina fjärilar i magen släpptes ut. Det var riktigt längesen sist jag kände den känslan. Den äkta känslan av endorfin. För ett utseende? Lite ytlig är man nog alltid.. Vi snackade lite, fast jag var blyg. Försökte söka skydd bakom Nikita för att jag var rädd för att göra bort mig. Damn, du är så jävla fin. Jag saknar dig redan och får aldrig träffa dig igen!
Juste.. kollade på klockan och insåg att den slog över tolv för ett tag sen. Inte så konstigt att detta inlägget började med lite emotion-talk. Tyckte det behövdes. Jag har inte druckit mjölk på 12 dagar. Äkta skånemejerier-mjölk ♥ Tyckte att ni skulle veta det. Jag saknar det och jag har abstinens. Lika så för min Bram.
Juste.. kollade på klockan och insåg att den slog över tolv för ett tag sen. Inte så konstigt att detta inlägget började med lite emotion-talk. Tyckte det behövdes. Jag har inte druckit mjölk på 12 dagar. Äkta skånemejerier-mjölk ♥ Tyckte att ni skulle veta det. Jag saknar det och jag har abstinens. Lika så för min Bram.
Förlåt som fan för bilden. Men det var verkligen såhär...
20 månader...
Vi skulle haft 20 månader idag... det vet du. Men bryr du dig? Går att diskutera. Du har ju din nya och även efter våra underbara 16 månader tillsammans så är jag som bortblåst, ellerhur? De ord du sa till mig, hur du gjorde mig till en starkare mäniska och hur du fick mig att känna riktig kärlek för första gången. Det gjorde ont att inte kunna vara nära dig, tio mil ifrån. Det var omöjligt. Ändå klarade vi oss. 1 år och 4 månader, det är inte lite det. Jag saknar dig så otroligt mycket. Även om du ljög för mig totalt och krossade mig. Jag ''känner inte dig'' men vi båda vet att jag egentligen gör det. Den riktiga du. Jag älskar dig och önskar mer än allt annat att det ska bli som förr. Det går inte ens en minut utan att jag tänker på dig. Vad jag än gör, vem jag än är med. When I'm with him, I am thinking of you. Damn vad den låten passar perfekt in på denna situationen. Comparisons are easily done, once you've had a taste of perfection. Två av tusen rader som passar in perfekt. För jag kan inte släppa dig. Och allt jag kan tänka på är hon och du. Hur du säger de sakerna du sa till mig, till henne. Jag kan höra dig säga, att hon är världens finaste. Jag hör fortfarande dig säga: ''eeyy, Felicia. Jag älskar dig jättemycket!'', fast denna gången menar du det till henne. Finns det något annat säga än att jag älskar dig, trots att du krossade mig. Allt jag sagt till dig, menar jag. Våra planer för framtiden, menade jag. Jag gjorde allt för dig. Gav dig allt, var berädd på att gitta långt åt helvete för din skull. Det gör så jävla ont att tänka på det. Varje gång jag går in i en affär och vår låt spelas, eller om den är på radion känns det som knivhugg i hjärtat. De första tonerna, som brukade påminna mig om något bra, får mig att göra allt för att inte fälla en tår. För jag gjorde allt, men tog dig för givet. Men du är min ögonsten. Min vackra ängel.. jag älskar dig.
Du och jag föralltid.. eller va det inte så vi sa?
FUCK MY LIFE...
Okej.. det kan vara en ganska löjlig sak att gråta över men nu är det så att jag faktiskt sitter och storbölar. Kände att jag behövde tala ut litegranna.
Som ni vet, så älskar jag att dansa. Det är typ, mitt liv. Men den största glädjen med att dansa, och anledningen till att jag faktiskt vill dansa 12 timmar/veckan, är min danslärare Vivi. Jag har dansat med henne som lärare i 2 år och jag kan inte komma ihåg en enda gång då hon har kommit till träningen utan ett leende på läpparna. Alltid så glad och positiv. Hennes koegrafier är så enormt roliga och även om man har en dålig dag blir man glad efter 10 minuter. Hon är verkligen en glädjespridare på alla sätt. Även om hon inte vet det så ser jag upp till henne som fan. Hon är min förebild. Men nu ska hon sluta på min dansskola och det kommer inte bli alls lika kul utan henne. Det går inte att förklara hur tomt det kommer bli utan henne. Den nya tjejen kommer inte alls bli lika bra. Jag vet inte ännu om det är för terminen eller livet ut men det spelar ingen roll.
Jag ska sluta dansa.
Som ni vet, så älskar jag att dansa. Det är typ, mitt liv. Men den största glädjen med att dansa, och anledningen till att jag faktiskt vill dansa 12 timmar/veckan, är min danslärare Vivi. Jag har dansat med henne som lärare i 2 år och jag kan inte komma ihåg en enda gång då hon har kommit till träningen utan ett leende på läpparna. Alltid så glad och positiv. Hennes koegrafier är så enormt roliga och även om man har en dålig dag blir man glad efter 10 minuter. Hon är verkligen en glädjespridare på alla sätt. Även om hon inte vet det så ser jag upp till henne som fan. Hon är min förebild. Men nu ska hon sluta på min dansskola och det kommer inte bli alls lika kul utan henne. Det går inte att förklara hur tomt det kommer bli utan henne. Den nya tjejen kommer inte alls bli lika bra. Jag vet inte ännu om det är för terminen eller livet ut men det spelar ingen roll.
Jag ska sluta dansa.
- . -
Jag är aldelles för död för att leva.
Det är omöjligt att ta ett steg till.
Bloggpaus? Det kan du ge dig på!
Det är omöjligt att ta ett steg till.
Bloggpaus? Det kan du ge dig på!
O R K A R | I N T E | M E R
Jag känner mig fkn inte som en del av familjen när ni gör sådär. Men du fattar ju aldrig det, utan du bara kör på dina egoistiska fasoner hela tiden. Du stöter bort mig och umgås hellre med din ''nya'' familj. Jag har varit borta hela dagen och har du slått en enda signal? Nej, inte alls. Du bryr dig inte ett piss. Bara du får dina saker gjort och allt blir perfekt för din underbara familjeresa så skiter du totalt i mig. Jag orkar inte. Jag vet inte vad jag ska göra. Nu när jag skriver detta så rinner tårarna, samtidigt som emomusiken spelas i bakgrunden.
Tankarna flyger runt i huvudet. Ska jag flytta till mamma? Nej, helvete heller. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag mår dåligt var jag än är. Jag har inget hem, ingen plats där jag känner mig säker. Jag vill bara ha det. Någon som bryr sig, någon som ser på mig att även fast jag ler så mår jag dåligt. Jag har ingenting kvar, till och med fake-gladheten börjar försvinna.
Skulle det vara lika enkelt att få en fosterfamilj som att köpa en tågbiljett så skulle jag inte tveka en sekund.
Jag vill kunna ha den vännen som man bara kan springa till och gråta i famnen. Som även behöver mig, lika mycket som jag behöver hon/han. Jag behöver dig, var är du?
Tankarna flyger runt i huvudet. Ska jag flytta till mamma? Nej, helvete heller. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag mår dåligt var jag än är. Jag har inget hem, ingen plats där jag känner mig säker. Jag vill bara ha det. Någon som bryr sig, någon som ser på mig att även fast jag ler så mår jag dåligt. Jag har ingenting kvar, till och med fake-gladheten börjar försvinna.
Skulle det vara lika enkelt att få en fosterfamilj som att köpa en tågbiljett så skulle jag inte tveka en sekund.
Jag vill kunna ha den vännen som man bara kan springa till och gråta i famnen. Som även behöver mig, lika mycket som jag behöver hon/han. Jag behöver dig, var är du?
J A G | Ä L S K A R | E R ♥
Laröds Konfagrupp 2011.
Words can't express what you mean to me.
Nu har det gått 8 månader sen vi träffades första gången på konfirmationen. Dock kände de flesta varandra sen innan, men jag känner att vi ändå har kommit varandra närmare alla 14 peoples. Vi har gått egenom mycket roligt och drygt genom våra månader och det har gått så enormt snabbt. Kan ni tänka er att det var 250 dagarsen som vi satt i en ring och presenterade den vi hade brevid oss? Och Olivia satt och räknade upp allas föräldras namn? Vi har skapat världens minnen tillsammans och jag ska endast rabbla upp lite av dem. Konfalägret, hur många minnen har vi inte därifrån? Konfamackorna, teatern, glory, dopet, konfirmanddag i höganäs, matkrig, HE-HE-HE-HE-HE- HEEEJ EVA! osv. Nu när man tänker att dagens ''lektion'' var den sista och vi övade till den stora dagen så kände man att det är skit sorligt. Vi kommer inte träffas en gång i veckan längre. Nu kan det ta fleeera veckor innan man träffar vissa igen. Är inte det hemskt? Vi har ju ändå skaffat rätt starka band emellan oss. Eller ja... de flesta i alla fall. Jag kommer att sakna våra tisdagar så otroligt mycket. Det går inte att beskriva. Det kanske inte känns som en big deal för vissa, men det är verkligen det för mig. För personerna i denna gruppen är så sjukt underbara och har gett mig så mycket glädje på denna korta tid. Jag älskar er något otroligt. Nu på lördag ska vi rocka skiten ur allerums kyrka. Vi äger!
Words can't express what you mean to me.
Nu har det gått 8 månader sen vi träffades första gången på konfirmationen. Dock kände de flesta varandra sen innan, men jag känner att vi ändå har kommit varandra närmare alla 14 peoples. Vi har gått egenom mycket roligt och drygt genom våra månader och det har gått så enormt snabbt. Kan ni tänka er att det var 250 dagarsen som vi satt i en ring och presenterade den vi hade brevid oss? Och Olivia satt och räknade upp allas föräldras namn? Vi har skapat världens minnen tillsammans och jag ska endast rabbla upp lite av dem. Konfalägret, hur många minnen har vi inte därifrån? Konfamackorna, teatern, glory, dopet, konfirmanddag i höganäs, matkrig, HE-HE-HE-HE-HE- HEEEJ EVA! osv. Nu när man tänker att dagens ''lektion'' var den sista och vi övade till den stora dagen så kände man att det är skit sorligt. Vi kommer inte träffas en gång i veckan längre. Nu kan det ta fleeera veckor innan man träffar vissa igen. Är inte det hemskt? Vi har ju ändå skaffat rätt starka band emellan oss. Eller ja... de flesta i alla fall. Jag kommer att sakna våra tisdagar så otroligt mycket. Det går inte att beskriva. Det kanske inte känns som en big deal för vissa, men det är verkligen det för mig. För personerna i denna gruppen är så sjukt underbara och har gett mig så mycket glädje på denna korta tid. Jag älskar er något otroligt. Nu på lördag ska vi rocka skiten ur allerums kyrka. Vi äger!
Karin, Kristin, Stina, Frida, Olivia S, Olivia N, Ellinor, Amelia, Nikita, Linnéa, Alexander, Petter och Johan. Ni är guld värda ♥
F U C K | A L L T
Förlåt för tråkig blogg.
Men jag orkar inte...
Men jag orkar inte...
Y O U | D O N ' T | E V E N | C A R E
Hur är det idag då?
Inte på topp. Jag mår fortfarande dåligt och vet inte vad jag ska göra av mig själv. Kan få damputbrott på folk hur enkelt som helst och säger ifrån alldeles för tidigt. Men jag orkar inte mer. Och jag känner att jag inte riktigt har någon att prata med. Ingen som förstår mig. Det är liksom byta samtalsämne sen är allting bra? Känns nästan som att folk tror så... Jag mår så jävla dåligt. Kan detta helvetet inte bara sluta?
Inte på topp. Jag mår fortfarande dåligt och vet inte vad jag ska göra av mig själv. Kan få damputbrott på folk hur enkelt som helst och säger ifrån alldeles för tidigt. Men jag orkar inte mer. Och jag känner att jag inte riktigt har någon att prata med. Ingen som förstår mig. Det är liksom byta samtalsämne sen är allting bra? Känns nästan som att folk tror så... Jag mår så jävla dåligt. Kan detta helvetet inte bara sluta?
Ibland kan jag inte hjälpa alla hela tiden. Jag behöver också hjälp...
förlåt för sånna här emoinlägg hela tiden, men man måste ju få uttrycka sig på något sätt, ellerhur? Och detta är mitt. Ni som inte diggar det kan klicka på det lilla vita krysset i en röd ''box'' i högra hörnet.
förlåt för sånna här emoinlägg hela tiden, men man måste ju få uttrycka sig på något sätt, ellerhur? Och detta är mitt. Ni som inte diggar det kan klicka på det lilla vita krysset i en röd ''box'' i högra hörnet.
