Feliciaftw ♥

Jag minns allt precis som om det hände igår. Men det hände för 13 år sen.
Jag var bara 6 år, en liten flicka.

Allt började en lördagsmorgon. Men minns inte exakt datum,minns bara att det var lördag. Jag hade gått upp före alla andra. Min pappa låg i soffan och sov, jag tror mamma hade kastat ut honom från sängen. Jag minns att jag var rädd för honom, han hade alkohol- och drogproblem. Och jag ville inte väcka honom, så jag satte på tv:n på svag volym. Efter en stund så vaknade han. Jag minns att jag satt på golvet framför tv:n tills han bad mig komma och krypa ner under täcket med honom. Jag ville inte bli slagen så jag gjorde som han sa. Plötsligt tar han av mig mina trosor och börjar smeka mig. Jag var ju 6 år så jag visste inte vad han gjorde. Det enda jag tänkte på då var smärtan och att jag hoppades på att någon av mina syskon skulle vakna och ta bort mig från smärtan. Detta var första gången som han gav sig på mig, men det var inte den sista gången. Han hotade mig och sa att han skulle slå mig om jag berättade detta för någon, så jag vågade ju så klart inte.

Sen minns jag en gång när jag skulle åka till min farmor och sova över, pappa körde mig dit. Det var loppmarknad där så jag hade fått pengar så jag kunde köpa någonting. Jag minns att jag var rädd när jag satt i framsätet. Rädd för att han skulle göra samma sak igen, ge mig samma smärta igen. Efter att vi hade åkt en stund så frågar han "Om jag får ta på dig så får du 500 kr extra" Jag ville verkligen inte känna den smärtan igen så jag sa nej. Han accepterade det och jag var lättad.

Men det var inte bara mig han hade gett sig på. Han hade även gett sig på min syster. Hon var 10 år när det hände. Jag minns när jag hade kommit på dom. Och jag såg tårarna som föll från hennes ögon.. Jag glömmer aldrig den blicken hon gav mig. Den tomma blicken. Tårarna som föll. Det var något i hennes blick som skrämde mig. Jag hade fyllt 8 år. När jag såg hur mycket han hade gjort henne illa så kände jag hur allt brast inom mig. Det kändes som att jag inte kunde andas. Så efter att han hade åkt till jobbet tog jag min syster i handen. Vi gick till mamma och berättade allt som hade hänt och det han hade utsatt oss för. Och jag kände hur allt lättnade i bröstkorgen. Nu var äntligen vår mardröm över. Det blev rättegång och jag var livrädd för honom, att se honom i samma rum. Han fick 1 år... Ett jävla år för det han hade gjort.

Jag trodde att mardrömmen var över då när han fick sin dom. Men oj så fel jag hade...

Det började med att min syster började dricka väldigt mycket och hon började ta droger. Jag såg hur hon hade hamnat i min fars fotspår. Min egen syster, hon som var den starkaste utav oss. Det slutade med att hon hamnade på psykhem i Säter, hon var där i två år. Jag frågade henne hur hon hade haft det och så. Hon sa att det hade varit bra där inne. Sen minns jag att hon berättade att hon kanske inte kan få barn i framtiden p.g.a det han gjorde med henne. Allt detta som har hänt har gjort att hon aldrig kunde lita på en kille igen. Så hon är lesbisk idag.

Sen när jag var 14 år började alla minnen komma upp, bilder som jag inte ville minnas. Jag ville bara glömma allt som har hänt. Så jag började må dåligt, riktigt dåligt. Jag började att skära mig. Och mamma såg hur jag mådde. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon ville inte förlora en dotter. Så hon skev in mig på BUP. Men det hjälpte inte mig. Så jag slutade att gå dit. Skärandet fortsatte och jag mådde allt sämre. Och ärren på armarna blev allt fler. Dom började komma på halsen med. Jag har fortfarande ärret kvar sen jag försökte ta livet av mig. Jag fick inte hjälp. Jag hjälpte mig själv genom att skriva ner mina tankar i böcker. Så nu har jag ungefär 14 böcker med bara tankar. Det hjälper väldigt mycket så det kan jag verkligen tipsa om att börja göra.

// Anonym