Feliciaftw ♥

Rubriken = så sann! Jag kan inte beskriva hur ensam jag känner mig just nu. För när det väl gäller finns det bara så få personer som ställer upp för en. Alla andra säger: Gumman, jag finns för dig i alla lägen. Men vafan är alla dom som sa så när man mår skit. När hela ens värld går under och man har ingen aning om vad man ska ta sig till? För inte en jävel menar dom orden. För förr eller senare så är det alltid någon som inte orkar bry sig något mer och då känner man sig ensam gemfört med hur många som ställde upp innan för små saker? När man drunknar i sina egna tårar, när man känner att det inte finns någon annan utväg än den sista, när man inte orkar ställa sig upp igen efter ett hårt jävla fall och sparkar när man redan ligger ner. Var fan är folken som ska finnas då? Visst, det kanske är en eller två som verkligen står där vid ens sida och försöker hjälpa en upp på fötter igen, men var är alla andra 100 personer som har lovat att finnas där för en?

Själv tycker jag att det är jävligt viktigt att visa att man menar orden man säger. Säger jag till en person att jag älskar den så får jag väll ta och visa det? För ord är så enkelt. Man kan fejka så mycket med ord. Men i verkligheten så finns det ingenting att fejka. När man känner att det är äkta, så är det det. Jag förväntar mig inte av en person som säger att den älskar mig ska säga det i verkligheten efter varje mening. Det är inte så man visar det. Man visar det när man verkligen ställer upp för mäniskan man älskar. När man får personen på glatt humör efter flera nätters gråtande. När man ser att den mäniskan, som har mått så dåligt, le igen på grund av ens egen insatts, DÅ vet man att man har visat att ens ord är äkta.

Att säga jag älskar dig är jävligt enkelt. Att mena det, det är det som är det svåra. Kan man inte visa att man menar det så är det inte lönt att säga det. Jag menar, jag kan skriva till en kompis att jag älskar honom/henne hur lätt som helst på msn. Men om jag ignorerar henne/honom när jag ser personen i verkligheten, eller skiter totalt i att hon/han sitter hemma i sitt rum och gråter så att det svider i ögonen, då har jag visat att mitt jag älskar dig var en stor fet lögn.

Så för helvete, folk där ute. Visa att ni menar era ord så mycket ni kan. Skit aldrig i era kompisar. För tro mig, ni anar inte hur jobbigt det är vara helt ensam för att ens ''vänner'' har gett en tomma ord. Så för dig och dina vänners bästa, ställ upp så mycket ni kan. Visa att ni finns där. Ge honom/henne en stor kram när hon mår dåligt och finns där för personen. För att må dåligt är det värsta som finns. Och ni anar inte hur jobbigt det är när ingen bryr sig.

Kan berätta en sak som verkligen gjorde mig glad här om dagen i skolan. Vi hade matte och jag mådde inte alls bra. Trots mina underbara vänner som har ställt upp för mig nu, så har jag kännt mig jävligt ensam pga andra vänner. Jag höll på att bryta ihop vilken sekund som helst. När jag skulle gå ut i korridoren för att hämta en penna så kom en person som jag inte har insett hur mycket han betyder för mig förens nu. Men han kom fram till mig och frågade om något hade hänt. Jag är inte en sån som låter allt gå ut över mina vänner, så jag drog en vit lögn och sa att ingenting hade hänt. Han svarade: Är du säker? För jag ser i dina ögon att du är ledsen. Du kan snacka med mig när som helst om det har hänt något! Asså, det värmer riktigt mycket om hjärtat. Man blir så otroligt glad. Jag svarade: Tack, men ingenting har hänt. Log och gick in i klassrummet igen.

Det hade ju hänt något. Jag var nära på att bara sätta mig ner och skrika. Skrika ut all jävla ilska och sorg jag hade inom mig. Men jag vill inte låta det gå ut över någon, så jag sa ingenting. Men att han sa sådär och tonen i hans röst var verkligen som att han brydde sig. Jag älskar den killen. Han är en sjukt bra vän. Att jag inte hade insett det tidigare. Han vet själv vem han är, så inga namn. Det var en tjej också som sa nästan samma sak. Hon kom fram till mig sa att hon såg sorg i mina ögon och frågade vad som hade hänt. Jag svara inget, så svarade hon: Du vet att du kan komma till mig om det är något va? Hon vet också vem hon är! Sånna personer, det är folk som verkligen bryr sig. Och jag kan säga det, dessa två personerna är de två jag skulle ana minst att säga något sånthär. Sjukt härliga människor. Jag älskar er!

Jag vet om att det finns så många tonåringar här i svergie som känner sig ensamma. Jag har kännt så ett tag nu. Det är inte bara när jag är i bråk med någon, utan i allmänhet. Jag känner att jag inte riktigt passar in. Jag är långt ifrån så som alla andra och det känns som att jag inte kan vara mig själv med någon alls. Det finns bara en person jag har kunnat vara mig själv med. Men hon och jag är inte lika bra vänner nu och det suger. Vi är bara ''bekanta'' nu. Knappt vänner. Vi har tappat kontakten, vilket inte är kul. För nu känner jag mig ensam och som sagt, passar inte in någon stans och det har jag inte gjort på ett tag nu. Jag är en helt annan person än alla andra i min stad. Inte en enda accepterar mig som jag är känns det som.

Oj! Det var meningen att denna texten skulle bli en liten beskrivning av rubriken. Men nu började jag skriva och känslorna forsade över. Kommer bryta ihop snart. Men tack för att ni läste i alla fall. Även om den näst sista delen kanske blev lite luddig och svår att förstå. Tack till alla fina människor här i världen!

& ursäkta för stavfel. Orkar inte rätta och när jag skriver snabbt och när orden forsar ut så blir det lätt fel ibland. Är det någon mening eller något som ni inte förstår, så kan ni bara kommentera så kan jag mer än gärna förklara det lite lättare. Men jag tror ni kan läsa ändå! Ha en bra kväll :)

 


So many around me, but still so lonely.
I hate the feeling of don't having anyone at all.
I hate to have sit all alone and wonder what i did wrong.
I see your smile, i see you live like nothing has happened.
But you don't see me sit there.
Crushed. Burned. Hurt.
So fricking lonely.