NÄR JAG VA EMO..
Ni som följer min blogg eller har läst den ett tag vet att jag har mina perioder då jag mår enormt dåligt. Jag blir typ, världens cuttcutt emo och fuckar upp mitt liv. Men en slak slog mig, varför fan? Varför slösade jag flera timmar varje dag liggandes på mitt golv med emomusik, skakandes och gråtandes. Panikångestattacker varje kväll och mådde äckligt dåligt. Självmordstankar varje dag och kunde faktiskt inte tänka på något annat än: ''undrar vilka som skulle brytt sig. Inte en jävel'' och sådana saker. Men varför i helvete?
Just nu mår jag så jävla bra. Mitt liv är på topp. Jag älskar det precis som det är just nu och jag tänker leva precis såhär ett bra tag till. Nej, jag älskar mitt liv. Jag har träffat världens underbaraste person och jag är så kär man kan bli. Även fast det gick snabbt så är det så. Jag tycker om denna killen väldigt mycket och det är underbart. Men det är inte bara därför jag mår så jävla bra. Det är tack vare att jag älskar mitt liv som jag vågat öppna mig för nytt folk.
Jag har mått såhär underbart i några dagar nu och jag ska aldrig gå tillbaka till mitt emo liv då jag skar mig själv och höll på med självmordstankar. ALDRIG. Jag lovar här på bloggen att jag aldrig någonsin ska försöka ta livet av mig igen. Jaaaaaaa.. fett onödigt. Jag var en hel annan person då. Jag kände att det inte fanns något hopp alls. Men sen kom jag på, för i helvete vad egoisktisk. Jag ska ta livet av mig, för jag orkar inte leva mer för mitt liv är skit osv. För jag kan tänka såhär. Tänk om en av mina finaste, underbaraste bästa vänner skulle tagit livet av sig. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv. Vilka skuldkänslor man skulle fått. Såhär, egoboost reverse. Min allra bästa vänn mådde skit och tog livet av sig. Jag kunde varit där. Jag kunde finnas för henne mer och kunna få henne må bra, men jag räckte inte till. Så skulle jag tänkt om min kompis tog livet av sig och jag är nog inte ensam om den tanken.
Så tänk då, alla ni som vill ta livet av er. Tänk rejält innan ni gör något dumt. En väldigt nära person till mig försökte ta livet av sig. Alltså, väldigt nära person. Och jag fick reda på det genom att se ärren på personens underarm. Feta tjocka ärr, inte små fjortisärr utan riktiga. Varje gång jag ser dem så får jag en klump i halsen. Jag tänker: Detta gjorde personen utan att tänka på mig. Hur i helvete skulle jag ha överlevt utan denna personen. Min klippa, mitt allt. Varför kunde han/hon göra så emot mig? VARJE gång jag ser ärren. Det är inte kul. Så till alla er självmordsbelägna. Tänk på omgivningen innan ni ens tänker på att göra något liknande. Jag var så jävla egoistisk. Vägrade kämpa för mitt liv, ville bara ge upp helt utan mening. Varför? För en kille? Haha, aldrig i hela mitt liv.
Så därför är mitt tips till alla där ute. VARFÖR SLÖSA LIVET PÅ ATT TYCKA SYND OM DIG SJÄLV!? Lev istället, ha kul. För vet ni vad... det är underbart! Det kommer alltid komma folk som vill förstöra, hur gammal du än blir. Det får du faktiskt leva med helt enkelt.
Woops, nu blev det ett myycket långt inlägg. Frida sover nämligen och jag är klarvaken här på hennes dator. Den jäveln.. haha! Nej, men nu ska jag hitta på något att göra. Kanske spela habbo? Inte vet jag...
cp inlägg.
Just nu mår jag så jävla bra. Mitt liv är på topp. Jag älskar det precis som det är just nu och jag tänker leva precis såhär ett bra tag till. Nej, jag älskar mitt liv. Jag har träffat världens underbaraste person och jag är så kär man kan bli. Även fast det gick snabbt så är det så. Jag tycker om denna killen väldigt mycket och det är underbart. Men det är inte bara därför jag mår så jävla bra. Det är tack vare att jag älskar mitt liv som jag vågat öppna mig för nytt folk.
Jag har mått såhär underbart i några dagar nu och jag ska aldrig gå tillbaka till mitt emo liv då jag skar mig själv och höll på med självmordstankar. ALDRIG. Jag lovar här på bloggen att jag aldrig någonsin ska försöka ta livet av mig igen. Jaaaaaaa.. fett onödigt. Jag var en hel annan person då. Jag kände att det inte fanns något hopp alls. Men sen kom jag på, för i helvete vad egoisktisk. Jag ska ta livet av mig, för jag orkar inte leva mer för mitt liv är skit osv. För jag kan tänka såhär. Tänk om en av mina finaste, underbaraste bästa vänner skulle tagit livet av sig. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv. Vilka skuldkänslor man skulle fått. Såhär, egoboost reverse. Min allra bästa vänn mådde skit och tog livet av sig. Jag kunde varit där. Jag kunde finnas för henne mer och kunna få henne må bra, men jag räckte inte till. Så skulle jag tänkt om min kompis tog livet av sig och jag är nog inte ensam om den tanken.
Så tänk då, alla ni som vill ta livet av er. Tänk rejält innan ni gör något dumt. En väldigt nära person till mig försökte ta livet av sig. Alltså, väldigt nära person. Och jag fick reda på det genom att se ärren på personens underarm. Feta tjocka ärr, inte små fjortisärr utan riktiga. Varje gång jag ser dem så får jag en klump i halsen. Jag tänker: Detta gjorde personen utan att tänka på mig. Hur i helvete skulle jag ha överlevt utan denna personen. Min klippa, mitt allt. Varför kunde han/hon göra så emot mig? VARJE gång jag ser ärren. Det är inte kul. Så till alla er självmordsbelägna. Tänk på omgivningen innan ni ens tänker på att göra något liknande. Jag var så jävla egoistisk. Vägrade kämpa för mitt liv, ville bara ge upp helt utan mening. Varför? För en kille? Haha, aldrig i hela mitt liv.
Så därför är mitt tips till alla där ute. VARFÖR SLÖSA LIVET PÅ ATT TYCKA SYND OM DIG SJÄLV!? Lev istället, ha kul. För vet ni vad... det är underbart! Det kommer alltid komma folk som vill förstöra, hur gammal du än blir. Det får du faktiskt leva med helt enkelt.
Woops, nu blev det ett myycket långt inlägg. Frida sover nämligen och jag är klarvaken här på hennes dator. Den jäveln.. haha! Nej, men nu ska jag hitta på något att göra. Kanske spela habbo? Inte vet jag...
cp inlägg.
Kommentarer
Trackback
